Språkspel + “Månen kvittar det lika”

Språkspel
Megan Adie, Märit Aronsson-Towler och Lina Nordenström
7 september – 6 oktober 2024

Vernissage lördag 7 september kl. 13:00–16:00
Artist talk kl. 14:00

Språkspel har sedan den österrikiske filosofen Ludwig Wittgenstein myntade begreppet i sitt verk Filosofiska undersökningar (1953) lockat inte bara filosofer och teoretiker utan också författare, poeter och konstnärer. Med språkspel menade Wittgenstein att ord, meningar och framställningar får sin innebörd och står i direkt relation till den värld vi lever i, de handlingar som språket relaterar till och de som använder språket. Den kreativa ansatsen i ett språk är det som gör det levande, och språket har många fler valörer än det som vid första anblicken är direkt begripligt och greppbart.

I Språkspel bjuder vi in tre konstnärer, Megan Adie, Märit Aronsson-Towler och Lina Nordenström, som alla tre har språket som utgångspunkt i sina konstnärliga arbeten.

Megan Adie undersöker språkets materialitet där pappret och boken är i fokus. I hennes arbeten möter vi hantering av papper, pigmentens och bläckets mättnad i materialet, bläddrandets rytm. Språket sammanställs i olika medier, som i en serie platta kodexformer, storskaliga böcker och videor. Innehållet kan utgå från föräldraskap, eller en skog, eller havet, där du ser en liten del av helheten på en gång, och där intrycken expanderar när du förflyttar dig. Hon använder sig av bokens långsamma takt för att foga samman enskilda bokstäver till en sammanhängande text i en perceptiv rytmisk upplevelse som närmast har sin relation till musiken.

Märit Aronsson-Towler vandrar och skriver i olika typer av landskap; både fjäll, skog och storstad, med fokus på den fysiska rörelsen och det omkringliggande landskapet. Utdragen, som hon omformat till träsnitt, bildar en slags gläntor i stora skogar med långa stigar av text. Hon har även följt sin mor under förloppet av en demenssjukdom som först visade sig i att talet fragmenterades. Samtidigt uppstod ett annat slags språk, med abstrakta och rytmiska kvaliteter. Går det att förstå en text som en bild istället för en sammanhängande gruppering av meningsbärande ord?

Lina Nordenström närmar sig bokstäver och ord utifrån andra aspekter än den självklart läsbara och omedelbart meningsskapande texten. Metodiskt undersöker hon vårt alfabet, i det att bokstäverna inte har någon betydelse, utöver att de representerar ett ljud. Hon liknar alfabetet vid en musikalisk notation och visualiserar typografiska kompositioner som inte nödvändigtvis är läsbara ord, utan läsbarheten i en visuell konstruktion, där hon associerar bokstäver till ljud.

Affischbild: Lina Nordenström

____________

I projektrummet:
Åke Carlström – “Månen kvittar det lika”
7 september – 6 oktober 2024

Vernissage med invigning av Lars Cederholm:
Lördag 7 september kl. 13:00–16:00
Artist talk kl. 14:00

Söndertrasad armé, enbenta och stympade tennsoldater. Omlindade huvuden, haltande soldater i perfekta led, marscherande. Befälen till häst, oskadda – prydda med röda tuppkammar. Natt i snöigt landskap. Månen lyser ner påjorden som den alltid gjort och ler i sin egen värld, den av stjärnor beströdda himmel.

Fadern byggde landskap till sonen och för alla sina veckopengar köper pojken fler tennsoldater, musikkår, sjukskötare, kavallerister ……. Pojken växer upp flyttar till Stockholm och går på konstfack. Lillebror där hemma leker vildare lekar. Tennsoldaterna skjuts sönder med stenkula och slangbåge.

Nu många år senare återfinns i en kartong endast en liten spillra av den stora armé pojken samlade till. Med gasbinda lappas och plåstras armén nu om och ställs upp i ateljén. En målad skiva står lutad bakom, en gipsavgjutning av ett skrattande ansikte som legat på en hylla i ateljén många år placeras över den marscherande skaran. Pojkens lek har med åren fyllts med annan symbolik. Maktens kallsinnighet, alldeles för mångas verklighet. Osökt påminner det Nils Ferlinsord; stjärnorna kvittar det lika om någon är född eller död.