Missäs Päin Karttaa/ Vart på kartan

Oändliga myrar och öde vildmark har länge varit en del av bilden av Norrbotten och Tornedalen specifikt. Ett kulturellt underutvecklat område utifrån, men 98245 kvadratkilometer, flera språk och nationella minoriteter och urfolk i samspråk insisterar på motsatsen – inifrån. Det söta vävs ihop med det salta, i en normkreativ gestaltning av plats, miljö, arv och konsten att bevara med uttrycket att berätta. Temat för utställningen roterar allmänmänskligt kring platsen, hållbarhet och arv. Idén syftar till att med konstnärerna utforska platsens relativitet och betydelse i tid och rum, för språk och folk, centrum, periferi, identitet, minoritet och majoritet. Vart på kartan, med betoning på vart, förhåller sig till frågor om riktning och rörelse. Faktiska platser men också platser som inte går att googla, platser som går att känna, kulturell kartritning, glesbygder och tillhörighet oberoende plats på jorden.

Curatorn har i urval och gestaltning utgått från ett personligt perspektiv och reflektioner över vad det innebär att vara meänkielitalande tornedaling, tillhörande minoritetsgruppen tornedalingar, kväner och lantalaiset, och platsens påverkan avseende synlighet, värde och en uppfattning av periferi och centrum. Utställningen belyser den gränsöverskridande tornedalska erfarenheten utifrån ett antal konstnärers verk, alla med unika relationer till frågan om identitet, plats, historia och kultur. Den vill förmedla konst och skapa möjlighet till konstnärliga utbyten med tvärvetenskapliga inslag förankrade mot socialantropologi, fysisk miljö och biologisk mångfald. De deltagande konstnärerna gestaltar temat i olika strukturer genom väv, film, foto, bildkonst, skulptur och litteratur. Tornedalingar, kväner och lantalaiset kallas för den osynliga minoriteten i Sverige. Tornedaling, lantalainen eller kvän är den som känner tillhörighet till Tornedalen och meänkieli samt det ursprungliga språkområdets kultur och historia. Det finns tornedalingar, lantalaiset och kväner i hela landet. Utställningen ställer frågor om förhållandet till en föreställning av någonstans med svar i en gestaltning av någonting och därigenom belysa den gränsöverskridande tornedalska eller tornedalsanknutna erfarenheten utifrån utställningens verk.

De medverkande konstnärerna är 8 personer med olika erfarenheter och relationer till temat om plats och identitet. Mikael Dysholm är en bildkonstnär som med verket Resan lyfter frågeställningen “Vart kommer jag ifrån och vart är jag på väg?”, genomgående är collage och figurativa former signalement för hans uttryck. JohdetxPiraks konceptuella verk fångar älven och platsens betydelse i relation till olika platser och kulturer medan skulptören Essi Korvas trädskulptur fortsätter utforskandet av vattnets och därigenom älvens samt trädmaterialets betydelse för livet. Kenneth Mikkos kollage med stillbilder berättar om Norrbottens historia och brottet mellan stad och land genom industrialiseringens nedläggning av jordbruket i norr. Bild och textilkonstnären Ragnhild Margretha Mietinen Krügers färgstarka uttryck utforskar hennes kvänska arv och sörjer förlusten av språk, som hon arbetar på att återta, ett traditionellt hantverk i sänder. Genom verket Språket–Skammen–Skrattet utforskar konstnären Lena Ylipää sitt förlorade modersmål och de känslor som omger den förlusten samtidigt som hon synliggör platsen och ger röst till ett inifrånperspektiv från norra Tornedalen. Ida Isak Westerbergs samspel med myren färgar de verk av väv som lyfter gränsland och växtprocesser med hjälp av myren Sompasenvuoma.

Text: Linnea Huhta