Kurt Lekås

Kurt Lekås vurmar för energieffektivisering

Till en skånelänga i Örnahusen med utsikt över Östersjön flyttade Kurt Lekås och hans fru för snart tio år sedan. Kurt brinner för energifrågor och hur vi globalt kan effektivisera energiförbrukningen i världen. Hemma på Österlen sitter han och planerar för en fysisk miljökonferens - The World Energy Efficiency Summit 2011, som någon gång under nästa år är tänkt att äga rum. Kanske i Abu Dabi.

Ett av målen med konferensen är att få deltagarna att prata om olika klimatfrågor. Ett annat är att få media att skriva om frågorna. När jag frågar om konferensen är
hans initiativ, svarar han ödmjukt att det är en anda hos ett antal människor som resulterat i planerna på miljökonferensen, men att det är han som håller ihop det mesta av planeringen.
Hur kommer det sig att du vill arrangera denna konferens?
- Vi behöver spara på det vi har. Vad vi pratar om att konferensen ska handla om, är global energieffektivisering. Världen måste göra något åt sina utsläpp och jag tror inte att det är några problem att sänka energianvändningen med 20 %, vilket skulle sänka utsläppen i världen med 6 miljarder ton per år, att jämföra med att vi i Sverige släpper ut 50 miljoner ton per år, berättar Kurt Lekås, som är tydlig med att han inte är något stort fan av vindkraft som alternativ energikälla.
– Världens vindkraftverk står endast för 0,65 % av världens energiförbrukning. Vi löser inte klimatfrågorna den vägen. Istället behöver vi förändringar i tänket. Satsa
mer på energieffektivisering där det idag finns hög energiförbrukning. Primärt utanför Nordeuropa.
Är det något speciellt land du tänker på som har behov av stöttning i dessa frågor?
– Ta ett land som Ukraina som exempel. Där handlar mycket om att spara på belysning, isolera bostäder och industrilokaler. Genom att installera reglerutrustningar i
fastigheter skulle mycket vara vunnet. Hjälper vi dem så hjälper vi klimatet. Vindkraftverken hjälper inte klimatet men de syns, fortsätter han.
Skulle man då inte kunna hålla en konferens här på Österlen och bjuda in miljöfolk från Ukraina, eller kanske hålla konferensen i Ukraina?
– Vi har varit inne på tanken, men det primära är inte var konferensen hålls. Det primära är att vi får upp ögonen.
Från början var det tänkt att konferensen skulle hållas redan i januari nästa år, men av olika anledningar skjuts den nu fram. Kurt menar att behovet av konferensen
finns, men att timingen just nu kan vara lite fel.

Bor bättre på Österlen än i Stockholm

Kurt tycker Österlen är en fantastisk plats att bo på. Det erbjuds bra möjligheter för dem som i jobbet behöver resa då och då, och många kan ju numera delvis distansarbeta.
- Jag är genuint positiv till det Österlen har. Med dagens teknik kan du bo där det är vackert. Det sociala livet får man när man träffas. Här på Österlen bor vi bättre och mer centralt i Europa än man gör i Stockholm. Och Kastrup är en fantastisk flygplats med många tidiga morgonavgångar, vilket är nödvändigt om man ska hinna vara med på möten i till exempel Tyskland, där de brukar starta mötena tidigt på morgonen. Vi har det ganska bra här på Österlen, och vi borde slå vakt om detta ännu mer.
På vilket sätt menar du att vi ska slå vakt om Österlen?
– Det är två bitar. För det första är det imagen. Pratar vi för mycket om att det är problem med kommunikationer och infrastruktur, blir det till slut självuppfyllande. Vi
borde tänka mer på vad vi har och vad vi säger. Sedan har vi det öppna landskapet, lugnet och friden för själen. Det är bland annat därför jag är motståndare till den
utbyggnad av vindkraftverk som sker. Utbyggnaden av vindkraftverken i Norge och Sverige, leder knappast till någon CO2-reducering, eftersom Sveriges elproduktion i
stort sett redan är CO2-fri.
Hur värmer du upp ditt eget hus?
– Med en luftvärmepump och i köket har vi elektrisk golvvärme, plus en kakelugn som extra källa när det blir kallt.
Ett vindkraftverk som extra energikälla, lär vi dock inte få se på Lekås mark.

Text: Joachim Orrenius
Artikeln är även publicerad i Ystads Allehandas bilaga ByaBladet 2010.