Kulla nöjesplats

Kulla är kult

Visserligen erbjuder storstadsmiljön många andra mötesplatser, förutom asfalterade torg, pubar och tunnelbanestationer, men att som storstadsbo besöka Kulla nöjesplats, är sannerligen en annorlunda och exotisk upplevelse. Hit till dansbanan vid Rörums backar, söker sig sommarkvällar barnfamiljer, ungdomsgrupper och medelålders dansanta par. På träborden står den medhavda maten och dryckerna uppställda. De som inte tagit med eget eller vill ha mer, tar några kliv bort till kiosken för komplettering.

Byabladet träffar Alf Olsson från Rörums SK, vars medlemmar jobbar ideellt med Kullas verksamhet. Klubben arrenderar marken vid nöjesplatsen och allt överskott går till sportklubben i Rörum.
– De sista 25 åren har jag bara missat att vara här två gånger. Det här är en kulturgrej, som blir populärare och populärare. Det finns inte så många utomhusdansbanor
kvar i Sverige.
Många har träffat på kärleken här i Rörums backar. Det har hänt fler än en gång att ett förälskat par försvunnit ut bland buskarna för att en stund senare återvända, ännu mer förälskade.
– Det har hänt skilsmässor här också, men det är nog fler som har träffats, säger Alf, som är ordförande i den kommitté som ansvarar för nöjesplatsen. Rörums SK har
han varit trogen hela livet. Redan som barn fick han följa med till Kulla då hans föräldrar skulle hjälpa föreningen med fest- och dansverksamheten.

”Vi har ju redan topparna här”

Visst kan det vid något enskilt tillfälle hända att någon vill ge en annan på moppo då adrenalinet rinner över, och visst har det också hänt att någon tonåring inkasserat
sin första fylla, med tillhörande grovhångel, här i denna underbara Österlenmiljö. Det är sådant som ibland händer när många människor träffas under festliga former.
– Men det är mycket sällan något bråk. Det är det som jag är mest stolt över, säger Alf.
Kulla är en mötesplats, där mixen av åldersgrupper, idag är relativt ovanlig. Delvis tack vare åldersmixen infinner sig här en familjär känsla. Ungdomarna vill gärna sitta uppe i backen och de som dansar håller till nere runt dansbanan och scenen. Verksamheten är väldigt väderberoende och en toppkväll kan det komma mellan 1 500 och 2 000 fest- och danssugna.
Hur ser det ut inför nästa år, är det några orkestrar klara?
– Ja, men vi vill inte säga vilka som kommer ännu. Det blir i alla fall inte sämre än detta år. Ska det dra mycket publik måste det vara de kända riksbanden, säger Alf, som en fingervisning.
Har du någon drömorkester du skulle vilja ha hit?
– Vi har ju redan topparna här, vi kan inte komma längre.
Vilka framtidsplaner finns för Kulla?
– Vi ska försöka göra scenen större. Planen är att det ska vara klart till nästa år, men allt arbete är ideellt så vi får se när det blir av.
Någon speciell spelning du minns från alla dina år på Kulla?
– En gång när Sten & Stanley spelade ösregnade det. Det var en fantastisk syn att se alla människor med stövlar, regnställ och sopsäckar över huvudena. Det glömmer jag aldrig.

Text: Joachim Orrenius
Artikeln är även införd i Ystads Allehandas bilaga ByaBladet 2010.